Hej Laholm – för den nyfikne och aktive

Skidåkning – ett minne blott?

De senaste åren har jag ofta läst om skidanläggningsdöden i södra Sverige, något som hänger ihop med klimatförändringarna och att det framöver kommer bli varmare och helt snöfritt. Det tror inte jag på. Jag menar, visst sker det en klimatförändring, det kan man inte förneka, såvida man inte är amerikansk president, nej jag tänker på skidanläggningsdöden i södra Sverige.

Jag får oftast frågan hur det är att driva Sveriges sydligaste skidanläggning. Jag brukar svara att det är en utmaning. Personligen gillar jag utmaningar och triggas av när andra säger att det inte går. Utmaningen med Sveriges sydligaste skidanläggning är att klimatet förändras och bevisligen blir varmare, samtidigt som det är viktigare än någonsin att vi ställer om till ett mer klimatsmart arbetssätt. Nyckeln till framgång ligger i nyfikenhet, ny teknik och att våga prova och riskera att göra fel och prova på nytt.

Någon gång på 70-talet utvecklades de första fläktkanonerna som idag utgör grundstommen i vårt Snösystem. Dessa effektiva snökanoner som drivs helautomatiskt och tar till vara på varenda minut av kyla oberoende av varandra är ett av Sveriges modernaste och mest effektiva system.

På 70-talet gick det åt 7 kWh för att producera 1 kubikmeter snö, medan det idag endast går åt 1 kWh för samma mängd. För att tillverka snön krävs det vatten, luft och kyla. Snökanonerna kan vid optimala förhållanden, det vill säga svag vind och låg luftfuktighet, starta redan vid minus en även om det normala är att de startar vid minus två och en halv grad. Men det är just det, att det krävs minusgrader, vilket inte inträffar allt för ofta vid Hallandsåsen.

Framtidens snösystem måste med andra ord klara av att tillverka snö även vid plusgrader. För fyra år sedan hade vi en första prototyp av Snöfabrik, som vi lånade, på plats i Vallåsen. Den kunde då producera upp till 100 kubik snö per dygn i plusgrader. Det var mycket som inte funkade som det skulle och vi fick lägga många timmar på fabriken. En del kritiska röster dömde då ut den och sa att det aldrig skulle fungera. I dag, fyra år senare har vi två betydligt större maskiner, som när de går som bäst producerar tillsammans 400 kubik snö per dygn. För att täcka hela Vallåsen krävs det 120 000 kubikmeter snö, vilket två fabriker självklart inte klarar av. Men poängen är att utvecklingen går framåt och att vi är med och driver den. Det tog över 30 år för fläktkanonerna att bli så effektiva som de är idag, vart kommer vi då vara om 30 år med fabrikerna?

Jag nämnde inledningsvis att vi även måste bli klimatsmarta. Vi tar ett steg åt gången, till exempel är all vår el som vi förbrukar förnyelsebar, men vi har också börjat spara den snö vi ändå har producerat i stora högar för att återanvända den till kommande vinter. Mycket mer är på gång och det är därför jag är övertygad om att vi även i framtiden kommer få njuta av skidåkning i södra Sverige.

Jesper Malmquist, platschef Vallåsen